Hörrni. Vet ni vad jag känner precis just nu? Rastlöshet. Inte för att jag inte har saker att se fram emot eller jobba mot, utan för att allt jag har på gång inte är redo att startas än. Bollarna är fortfarande i luften men jag kan inte börja jonglera än. Förstår ni? Jag har sökt en undersköterskeutbildning men väntar fortfarande på antagningsbeskeget (jag står som reserv) = den bollen är i luften. Jag har sökt ett jobb till och får komma på introduktion nästa vecka, men min vice chef ska prata med referenser innan allt går i lås = den bollen är i luften. Mitt kontrakt på mitt nuvarande jobb på äldreboendet går ut sista augusti och jag har ännu inte fått en tid med min chef för att diskutera eventuell förlägning = den bollen hänger i luften. Det är så sjukt frustrerande att inte kunna styra själv utan vänta på svar från andra. Men samtidigt är det spännande. Kommer jag in på utbildningen? Får jag mitt nya jobb? Får jag vara kvar på mitt nuvarande? Hur blir hösten? Det jag vet är att jag inte kan sitta still och bli bekväm, annars hade jag aldrig sökt ett till jobb när jag redan har ett. Och jag hade inte sökt in till en utbildning utan att vara peppad och hungrig efter att lära mig nya saker. Det handlar om att jag älskar att utmana mig själv. I skolan hatade jag att prata inför grupp men tog ändå på mig att hålla ett oförberett tal inför hundra personer. Jag bröt ihop på scenen, fick panik och lovade mig själv att aldrig göra om det. Tre år senare stod jag på scenen igen, i samma sammanhang och pratade inför publik. Den gången var jag förberedd och genomförde talet med ett leende på läpparna. Allt handlar om att våga. Vad är det värsta som kan hända, egentligen? Har ni några drömmar eller mål ni önskar att ni satte fart på? Berätta!